Halloj!
Kanske dax försöka skriva något här,
Var ett tag sen nu. Jag är kanske inte den bästa bloggaren (än) men skall göra ett nytt försök!

Just nu har det gått ett par veckor på tävlingssäsongen och det är full fart.
Men vi kan väl ta det från början,
I April åkte vi med klubben för att spendera en vecka med fin cykling vilket det helt klart blev, vi hade nog den grymmaste "tränaren" där nere, det var inte frågan om att hinna njuta av cyklingen utan det var träning som gällde :)
Det var långa dagar med mycket rolig "tävlingar" och cykling under dagarna. Efter nästan en vecka med hård träning solbränna och lite känningar i min häl så skulle sista träningsdagen avverkas och vi alla visste att det gällde att samla så mycket poäng man kan under dagen. vi avslutade dagen med en spurt tävling, vi hade ca 1km till mål och vi var ett par som gick loss, efter några 100m så krokade vi tre stycken ihop men, men just då kändes det som att vi "löste" detta tills det säger STOPP rätt i asfalten i 45km/h, kände rätt snabbt att det inte var som det skulle men försökte inte känna efter för mycket.
Efter att ha suttit still en länge stund kom taxin, hämtade upp Mikaela och Erik på hotellet för att åka till sjukhuset, efter röntgen och undersökning visade de sig att mitt nyckelben var av.
En besvikelse som var till 100,
jag visste att helgen efter vi kommer hem börjar mina tävlingar på MTB.
Men i detta läge försökte jag se det positivt och inse att det kunde vart mycket värre, så med en trasig cykel, axel, kläder osv åkte vi hem till Sverige.
Väl hemma visste jag att Testcykeln skulle bli min bästa vän, började så fort jag kom hem, funkade helt ok men dom första passen var lite tunga.
Läkaren sa till mig att i höst kanske du kan cykla ute i skogen, dom orden var inget jag ville höra just då, jag hade redan missat min först tävlingshelg och det kändes skit att inte vara med, Mikaela fick däremot köra sin första tävling för i år och tog hem en seger :)

Efter några dagar började jag rulla ute på plattmark för att få känna på det, tyckte det kändes bättre och bättre så jag bet i det sura äpplet och kämpa på för fullt.
Den 1maj hade jag bestämt mig för att starta 1:a majloppet i Kvänum, då hade det gått knappt 4veckor sedan jag gick omkull på Mallis, men envisheten sitter där, vännerna avrådde mig kanske för att starta men jag hade bestämt mig.
Detta loppet gick över förväntningen och jag tog hem en 2:a plats i H30 vilket gjorde läkningen mycket snabbare och jag kände mig nöjd över att mitt nyckelben faktiskt kändes bra på denna stökiga bana.
Nu rullar cykeln på för fullt och tävlingarna rullar på varje helg.

Skam den som ger sig